Vi hade hört mycket gott om Oaxaca och för att ta reda på om det stämde begav vi oss från Cozumel medbåt, taxi till Cancun, en natt i cancun och sedan kl 05 flyget till Oaxaca City.
Framme i Oaxaca tog vi en taxi till hotellet Golondrinas centralt beläget i Oxaca City.
......
Nu har vi varit i Oaxaca i ungefär en vecka. Vi har hunnit bo på två olika ställen. Först tre nätter på Golondrinas och sedan en vecka i en airbnb lägenhet i centro.
Dagarna har lunkat på rätt lugnt. På förmiddagarna har det varit skola några timmar. jobbigt när fröken älskar sovmornar.
Otto har jobbat mest med läsning och att skriva. Han kom på att han tyckte det var tråkigt att läsa sin läsebok så för att "lura" honom till läsningen har vi en saga där jag skriver ett nytt kort kapitel varje dag. Detta läsupplägg har hittills fungerat toppen och jag hoppas att det kan fortsätta så. Sagan handlar om två fiskar som följer med sin vän hajen ut på ett äventyr där det ska hitta en skatt. Vem vet, kanske publiceras sagan här på hemsidan.
Vera har haft en rejäl dipp i skolan och har tyckt nästan allt varit tråkigt. Nu har det blivit lite bättre när slöjden (då syslöjd) får ta extra plats och att vi jobbar på ett nytt sätt i matteboken. Vi gör något man aldrig skulle göra hemma men det funkar här. Efter varje sida rättas den och är den rätt får hon dra ut den, knyckla ihop den och slänga den. Blir mer visuellt vad man faktiskt gjort och så blir det mindre vikt i packningen för varje gång, en sk win-win.
August kämpar på med Sofia Distans. Det är ett heltidsschema och ibland rätt svårt. Tanken är att eleven ska klara detta med att bara ha en en handledare (ej lärare) på plats och kontakt med lärare i Stockholm på distans som kan svara på frågor, men jag vet i tusan om de någonsin haft elever som flyttat på sig och behövt anpassa upplägget till nya platser så många gånger. Jag vet inte om jag hade fixat detta utan min lärarkompetens, hade varit tufft. Bara utmaningen i att utföra idrottslektioner, slöjdbyggen och te.x teknik kan vara hårresande frustrerande ibland, kanske särskilt för handledaren om denne inte har de kunskaper som krävs i vissa delar. Om eleven ska få svar på frågor så måste eleven pga tidsskillnaden ofta vänta rätt länge för att få reda på hur man ska gå tillväga. Det mesta har vi dock klarat ut tillsammans men ibland med både svett och tårar från båda håll.
Ja, vardagen är ganska lik den hemma, men totalt olik den hemma. För elever som har behov av rutiner är detta nog värsta tänkbara skolupplägget.
Till Ebba har vi köpt litteratur i matte och franska för gymnasiet. den kom med leverans när vi fick besök från Göteborg i december. Ebba kämpar på, mest för att hålla i hjärnan igång. Parallellt skriver Ebba dagbok och läser de engelska böcker vi kan komma över. En ny upptäckt i bokhyllan har varit Steinbeck och hans klassiker, tex The Pearl (som roligt nog utspelar sig i La Paz) och Mice and men.
Nu när vi bor i lägenhet har vi gjort frukost hemma, ätit något enkelt på stan till lunch och ätit på restaurang på kvällarna. För att det ska funka så har vi ibland delat på oss, framförallt på kvällarna.
Härromkvällen var Mårten och Ebba och August ute på El Destilado och åt 7 rätters och två kvällar innan det var jag, August, Ebba på en "Casa de Oaxaca" och lyxade till det. Igår var vi hela familjen på restaurangen "Le Cathedral". Maten på restaurangerna är ganska svåra och består inte sällan av många bruna inslag och krypande djur, döda dock. Blandningar av bönor, gräshoppor och majs är nog det vanligste som går att få här. Trots detta har vi hittat några ställen som överraskat med goda friska sallader, fantastiska små tostadas med roliga blandningar, mumsiga sorbeter, fantastisk glass, vackra restauranger, delikata cafeer. Bäst av allt vi ätit hittills var nog efterrätten på Casa de Oaxaca. En boll av hårt chokladsskal som innehåll syltad ingefära och oaxaca choklad mousse, på en bädd av mjuk pistage kräm.
Annars har vi njutit hantverk, vackra tyger och broderier, fina väggmålningar, mysig stad, besök på berget Monte Alban, kyrkobesök, gallerier och Mårten hann till och med få till en lång mountainbiketur för några dagar sedan.
I övermorgon flyttar vi från Oaxaca och efter tusen och 42 vändor och regeländringar i världen har vi beslutat oss att sitta still i båten och softa ner till hamnstaden Puerto Escondido. Där hoppas vi på att på bada, kanske möta val, surfa m.m.
Escondido på södra kusten
Vi gick på bussen i Oaxaca city. Resan ner till Puerto Escondido tog 10 timmar med ett stopp på 30 minuter. I början av resan var det väldigt snurriga vägar men det lugnade ner sig efter några timmar. Som tur var klarade alla att hålla bilsjukan i schack.
Bussen var bra och det kostade ungefär 1000 kr för hela familjen. Det fanns toa ombord och det var helt ok vägar. Barnen var otroligt tålmodiga och inte ett enda bråk på hela vägen gjorde oss vuxna väldigt glada.
Väl framme i ny stad med nya äventyr. Vi bodde i en lägenhet ovanför stranden i puerto escondido. Lägenheten var uppdelad på 4 enkla rum och ett litet pentry samt en fin uteplats under tak. Nära hotellet låg en liten taqueria där det blev många middagar under de kommande dagarna. En taco med kyckling 5 kr och en svartvinbärsdricka (jamaica) för en tia. Alla mätta och glada.
Dagarna i Escondido spenderades på olika vackra stränder. Här var fokuset surf och det blev lite bodysurf i de höga vågorna. Vansinnigt bortskämda med dykningen från Cozumel gjorde att vi pausade dykningen här. Istället blev det en superfin tur på havet tillsammans med 100 spin-delfiner och lite flygande rockor. En kväll åkte vi ut till en lagun där vi på nattsvart vatten och fullmåne som lampa sökte efter biolumnicens alger. Tyvärr var det inte så kraftigt ljus från algerna så vi blev lite besvikna, men det var en fin tur och alla äventyr är välkomna.
Vi flyttade efter några dagar till hotell Carocal mitt i byn där vi bodde resten av tiden i Escondido. Som vanligt hade vi två dubbelrum och sov lite huller om buller. Alla hjärtans dag var vi på delen av stranden som heter Punta och där träffade vi två bekanta till Mårten som förgyllde vår tid där. Genom ett hål i berget längst bort på stranden tog vi oss till en undangömd strand där vi lekte i vågorna och såg en knölval göra fina höga vattentorn från sitt blåshål.
En taxitur på 20 minuter bort från centrum besökte vi ett hatchery, dvs ett ideellt drivet center för bevarandet av havssköldpaddor. Vi fick prova på att hjälpa till och släppa ut varsin sköldpadda i havet vilket var en fin upplevelse. Havssköldpaddorna kläcks på en strand, ger sig ut på havet och tack vare deras inbyggda kompass kan de återvända till samma strand efter 10 år och lägga sin ägg. Svindlande att tänka att en av de sköldpaddorna vi släppte ut kanske återvänder till stranden när den blir vuxen. Tyvärr överlever bara ca 10 % av sköldpaddorna till vuxen ålder.
Har packat ihop igen och sitter nu på flygplatsen på väg mot Mexico City där vi bor i två nätter innan den lååååånga resan till Mumbai (Bombay) i Indien. Om allt går som planerat landar vi i Indien den 19 februari. Vi flyger via Japan, då det var enda sättet för oss att faktiskt komma jorden runt.
Mexico till Indien
Taxi från Hotellet och en kort flight till Mexico City.
Bodde centralt i de gamla historiska distriktet.
Utflykt till Ruinstaden Teotithucan en timme med bil nordväst om staden. Väl på plats fick vi kontakt med en guide vid namn Thomas. Vi bokade en guidning med honom och det var en fullträff. Han hade jobbat som arkeolog vid utgrävningarna i tio år. Under en dryg timme guidade han oss över området och hans berättelser och kunskaper var oerhört spännande att lyssna till.
Skulle kunna skriva mycket om detta, men det får kanske bli en annan gång.
Sista dagen besökte vi Casa Azul, Frida Kahlos hem i en förort till Mexico City. Kvällen innan såg vi en dokumentär om konstnärinnan vilket blev en bra grund för att bättre förstå det vi såg i hennes hem. Jag har alltid haft lite svårt för Frida Kahlos konst, men efter att ha varit i hennes hem och fått hennes konst bättre förklarad för mig så har hon vuxit mycket i mina ögon. Jag tycker fortfarande inte så mycket om hennes tavlor men hon är helt klart en mycket intressant konstnärinna.
Vid 21.30 samma kväll checkade vi ut från Hotel Ritz och startade vår längsta flygning någonsin. Planet lyfte 01.00 från Mexico City, mellanlandning i Tokyo 14 timmar senare. Vänta på Narita flygplats i 4 timmar och sedan gå på 10 timmarsflyget till Mumbai.
Ps. På flyget från Japan till Indien var vi endast 16 passagerare på hela planet avsett för ca 300 st. Kändes helt tokigt och vi kunde bre ut oss hur vi ville. Otto byggde koja mellan stolarna och alla barnen fick varsin hel rad att sova raklång på.
