Med bil och Mukesh the driver
Mumbai
Vi startade tidigt från Mumbai. Tog en omväg i staden och stannade till bla vid Washing Laundry. En plats där 7000 män arbetade med att handtvätta stadens hotells lakan och handdukar. Sedan efter tvätten hänga upp allt på snurrade linor för att slippa använda klädnypor. Inga kvinnor arbetar på tvätten, utan kvinnar arbetar endast med att stryka tvätten. Rätt imponerande att se.
Vidare genom staden och ut vidare genom förort på förort. Fruktansvärt fattigt och tidvis beklämmande smutsigt. Lite nervöst upptåg att langa in hela familjen i en lite för liten bil med en halvtokig indier som vi inte vet något om. En resa som var planerad på ett papper tillsammans med föraren och som skulle ta ungefär en vecka. Så här i efterhand blev det bra, knasigt och tidvis långtråkigt men vi fick verkligen se mycket och det visade sig att vår förare var en fin man med stort hjärta.
Vår chaufför Mukesh var mycket ärlig och svarade snällt på alla frågor vi hade, även personliga frågor om sin familj och barn vilket var mycket intressant. Vi pratade om indiska traditioner, tro, politik, äktenskap, manligt och kvinnligt, mat, turister, företag och mycket annat. Många gånger landade våra samtal i kulturkrock, men utan värdering. Många gånger häpnade vi över utmaningen och olikheten i våra båda kulturer, och ofta kände vi en enormt ödmjukhet hur j-kl bra vi svenskar har det.
Mukesh kör taxi och tjänar 1600 kr i månaden (efter skatt tror jag det var, eller hoppas…) och det ska räcka till att boende och försörjning för hans fru (som inte arbetar) och hans tre barn, samt de 4 barn han ekonomiskt tar hand om då hans bror förolyckades i en trafikolycka i New Dehli för några år sedan. Vi frågade om barnens mor inte kan ta hand om barnen. Mukesh berättar att hon gift om sig och att hon då enligt tradition inte är en en del av familjen längre. Så ledsamt att höra.
Mukesh själv har inte gått i skolan och kan inte skriva men har själv lärt sig att läsa hjälpligt. På frågan varför han inte gått i skolan kommer svaret snabbt. Mina föräldrar ville inte att jag skulle gå i byskolan där jag växte upp eftersom de slog barnen där.
Vi frågar vidare om äktenskap och hur han ser på sitt eget och sina barns framtida äktenskap. Han berättar att han inte själv valde fru men att man lär sig att leva med varandra och att skapa en relation till varandra. Han berättar vidare att han och hans fru planerar att föreslå en man till sin äldsta dotter som nu är 16 år, men han tillägger att om hon ”vägrar” så är det ok, vad det nu innebär.
På dagarna åker vi bil ca 5-7 timmar med kort stopp för att fylla gas i bilen och för att äta lunch. Utanför fönstret är landskapet varken vackert eller rent utan ser mer ut som en soptipp. Trots detta är det intressant att följa resan från fönstret, ut på landet och genom de små städerna. Korna och getterna vandrar runt som de vill så även trafiken. Ja, det finns vägfiler men ingen använder dessa utan kör där det finns plats och finns det inte plats eller om man vill ha plats så TUTAR man.
Vadodora
Här stannade vi bara för att sova över natten.
Udaiphur
Första mötet med Indiska textiler och deras konsthantverk med block printing, så fint. Fick bara njuta på plast dock. Eftersom vi hela tiden måste tänka på hur mycket vi bär med oss så blir det nästan aldrig shopping.
Jodaiphur
Hade lyckan att finna ett av Indiens tio topprankade små hotell. Mer om detta hotell kan ni snart höra om i Mårtens podd där han intervjuar ägaren. Podden heter Destinationspodden och finns här.
Jaipur
Bodde på Jankahr hotell mitt i den "blåa staden" som Jaipur kallas. Staden toppas av ett stort fort där vi åkte zipline över stora områden och högt upp i luften.
Här blev det också lite textilinköp som vi har fraktat hem, vi kunde inte hålla oss. De var så vackra!
Besök på trappbrunnen Chand Baori.
Agra
Klockan 05 ringde väckarklockan och vi begav oss mot Taj Mahal. En två timmars guidning med en fantastisk guide, soluppgång och helt själva inne i Masoleumet.
Efter Taj Mahal körde Mukesh oss till flygplatsen och efter att han välsignat våra fötter så skildes våra vägar åt och han satte sig bakom ratten för att köra de 30 timmarna tillbaks till Mumbai.
