Mexico

Vi reser mot La Paz i Mexico den 16 nov

Snart kommer jag skriva mer om våra upplevelser och händelser i Mexico. Vi var mycket tveksamma till att resa till Mexico från början, men ju mer vi läst och ju fler vi träffat så har nyfikenheten ökat. Vi har valt med omsorg och kommer att vara i områden i Mexico som anses trygga och vi hoppas så att våra förutfattade meningar om Mexico kommer att raseras.


Vi startar vår resa genom att ta oss med flyg till La Paz. 

Denna plats kallade jaques costeau för "världens akvarium" och de måste vi ju ta reda på om det stämmer. Sedan lockar också möjligheten att här lär simma runt stora prickiga fiskar som jag tycker väldigt mycket om. Mer om det senare, hoppas jag...


La Paz

Det blåser lite lagom och vattnet är varmt. Med stor förväntan hoppar vi ombord på den lilla båten som ska ta oss ut i vilken. Först åker vi 20 minuter för att få ett klartecken från nationalparkens vakt och sedan har vi två timmar på oss. Vi smyger sakta med båten in till den platsen där vi tror att de är. Efter en stund pekar guiden ut i det blå och signalerar till kapten att vi ska lägga oss framför. Vi har hittat vår första VALHAJ.

Redan sedan tonåren har jag  varit oerhört intresserad av just valhajen. Jag fick en gång en bok av min bästis som hade varit och snorklat på barriärrevet. Mittuppslaget i denna bok fanns en stor bild på en valhaj och för mig var det kärlek vid första ögonkast. Jag har sedan haft lyckan att dyka med en valhaj i Thailand och nu har alla i familjen fått uppleva valhajen på nära håll och jag tycker bara om dem mer och mer, ja alltså valhajarna.


I La Paz har turistinvasionen inte ännu förstört plastsen. Staden känns trygg och mycket få försäljare och T-shirts affärer. Vi har varit här i ca två veckor nu. Jag har hunnit vara ute och dykt vid en sjölejonkoloni och på ett vrak Fang Ming. Detta var mitt första dyk på många år men det kändes perfekt.


Mårten har haft lite vajsing med sina öron så han har hållit sig från dykningen men tagit en kurs i kite surfning istället.


Läget i gruppen pendlar. För det mesta är alla glada, men då och då dippar en och annan rejält. Känslor som påkallar hemlängtan, känslor som undrar om det är värt nåt det vi gör, känslor som lockar fram tanken på att vi kanske skulle stannat hemma istället. Som tur är dessa känslor ofta ganska snabbt övergående. Jag tror att vi behöver känna dessa känslor. Rent krasst så lever vi ju oerhört på varandra och träffar ingen. Tror tusan att man blir trött på allt. Hur fantastiskt allt än är så börjar delar av familjen verkligen längta efter ett socialt sammanhang. Ja, det hänger ju ihop med att vi flyttar på oss hela tiden, men också att vi märker av covid. Vi har bara träffat en enda svensk på 5 månader.


Barnen är fantastiska som låter oss leka med deras tid så här och jag tycker att de har vuxit som människor allihop. För även motgångarna ger utveckling. 


Hemskolningen är tuff. Det svåraste är att barnen ska lära sig så mycket olika saker och behöver direkt stöd allihop. August skola på distans är den som tar allra mest och ibland blir han bara som en våt fläck när han känner att han inte hinner med.


Om ca en vecka beger vi oss till östkusten och yucatanhalvön. Där ska vi fira lucia, jul och nyår. 


Här i La Paz bor vi i ett fantastiskt hus och har egen pool. Vi lagar all mat hemma och har unnat oss en hyrbil som tar oss ut till vackra snorkelstränder. Idag har vi varit på ett fantastiskt litet valmuseum.