En folktom flygplats mötte oss i Mumbai. En smidig gränskontroll och lite mat lyfte upp oss lite i vårt dåsiga jetlagstillstånd. Nu var det dags. Allt vi hört om Indien, allt vi läst och allt vad människor berättat. Stämde det? Hur skulle vi möta och bli mötta av detta gigantiskt stora land med ofattbara 1,2 miljarder invånare.
En månad i Indien hade nu börjat!
Körde genom natten och fick en glimt av Mumbais många skiftande områden. Folktomma gator blandat med gator av myller och kommers trots den sena timmen. Vackra byggnader blandade med fallfärdiga ruckel. Allt detta blandat med dofter vi aldrig tidigare mött och en trafiksituation som fick oss att häpna. Överallt och hela tiden tutade männen i sina bilar, den som trängde sig bäst fick komma fram först. Ingen körde i filerna utan körde och tryckte sig fram på alla sätt. Trots att natten låg mörk var vi en sevärdhet i sig och många blickar och mobiltelefoner följde vår resa genom Mumbai.
Överallt män, män, män och hundar. En och annan kvinna syntes till men dominansen av män var brutal. Som kvinna känns detta lite olustigt och är svårt att förhålla sig till.
Första dagen och efter första slurpen av det geggiga chaiteet till frukost begav vi oss ut i värmen. Vi besökte Gateway to India, en marknad och åt lunch på Leopolds café som är med i boken Shantaram. Att denna plats sedan också blev måltavla för ett fruktansvärt terrordåd för ett antal år sedan gick ju inte att förbigå i tanken.
Jetlagen vi alla fick efter vår monsterresa från Mexico City tog nu ut sin rätt. Vårt dygn har vridit på sig 12 timmar och vi behövde verkligen ta det lugnt i några dagar för att komma i fas. Irritationen var rätt hög i gruppen under dagarna i Mumbai och det tillsammans med kulturkrock och känsla av otrygghet när man går utomhus gör ju inte saken lättare. Munskydd på överallt. Plötsligt kunde det dyka upp en patrull som kontrollerade att alla bar mask. Om inte så blev det böter.
Här i Mumbai har man haft total lockdown under corona och under den tiden fick endast en person på bestämda tider gå ut och handla mat. Trotsade man detta så fanns här vakter som var ute med käppar och pucklade på regelbrytarna. Så otroligt primitivt.
Det blev en tur till några andra platser i Mumbai också. Vi mäktade inte med Bollywood vilket vi tänkt från början men Queens necklace, washing laundry och det stora slumområdet Darahwi. I slumen visade oss guiden hur männsikor lever. Många vill bo i slummen och har det bättre där än på andra ställen i staden. Här finns skola, återvinningsfabrik (vilket dock inte syns i vardagslivet), tågstation. Husen är oftast i tre våningar. På bottenvåningen finns affären, på andra våningen bor man och högts upp i huset finns den lilla fabriken där man tillverkar det som sälj på bottenvåningen.
Vår guide berättar att många av invånarna i slummen får sin bostad från staten, och att det är för bra för att tacka nej till, så de bor kvar och skapar sig ett liv där. Denna slum var ca en hektar sto och man uppskattar att där bor ca 800 000 människor. I hela Mumbai bor det ca 18 miljoner. I hela Indien bor det ofattbara 1,2 miljarder människor.
Sedan gick det fort, kanske lite väl fort i trötthetsdimman. Vi bokade in en veckas tur med en chaufför som skulle ta oss från Mumbai och norrut mot Jaipur och Agra med ett antal stopp längst vägen. Vi fastnade för detta upplägg då alla delstater har egna coronaregler och att vi genom att färdas i bil skulle kunna komma undan många av dessa regler, helt enkelt bara för att de inte kollar eller att vår indier är duktig på att muta och prata sig ur saker (vilket vi fick erfara när han mutade några corona-mask-kontrollanter).
Resan mot norr
Dag 1 i bil Mumbai till Vadodara (ca 8 timmar i bil)
Fattigdom, skräp, trasiga själar, god mat och enormt torrt så vill jag sammanfatta denna resdag. Jag har varit på beklämmande dåligt humör idag då jag känner att det gör så ont att ta in allt från utsidan.
Det slår oss ofta under denna resa hur vi ”rika” västerlänningar reser runt i världen och värderar länder och platser utifrån axplock av turistorter. Den här resan har verkligen öppnat upp ögonen för platserna utanför turiststråket och även om vi inte hardcore rest överallt så blir det tydligare dag för dag att alla länder har en turistdel och en verklighet. Kanske hjälper barnens frågor och intryck till att se allt ”det andra” också. Ibland är dessa två bilder sammanflätade till samma men det kräver att man orkar och vill se båda sidorna.
Aldrig har skiftningarna av fattigdom och rikedom synts så tydligt som här i Indien. Vi reser hit från väst och landar på platser med vackra palats och gröna teodlingar. Det vi spenderar på en natts hotell är vad personen i affären, taxin eller gatuståndet tjänar på en månads hårt arbete. Vi prutar på en tygbit som tagit timtal att brodera bara för att spara en femma, något som kan ge en familj en extra middag. Det är så dubbelt allting och jag ifrågasätter många gånger om dagen mitt egna sätt att tänka. Det tar kraft. Det ger också en större ödmjukhet inför vad man själv har och att man dragit lotten att få det man har.
Roadtrip i Indien
Till Udaipur sedan vidare till Jodhpur, därefter till Jaipur och avslutande några dagar i Agra. Mer om denna tur kan du läsa om i nästa avsnitt "Mukesh, the driver"
Efter roadtripen flög vi från Agra till Cochin och vidare till Alleppey och Malayalam Lake Resort där vi bodde 3 nätter.
Ett dygn på husbåt i Keralas Backwater står nu framför dörren och jag återkommer med rapport när vi kommer i hamn.
